Gallblåsan är ett organ som sitter invid levern, med huvudsaklig funktion att fungera som tillfällig lagringsplats för den galla som sedan blandas med innehållet från tunntarmen.
Mat behöver brytas ner för att dess näring ska kunna tas upp av våra celler. Det görs mekaniskt när vi tuggar och både mekaniskt och kemiskt i magsäcken, där maten både bearbetas och behandlas av den sura frätande magsyran. Efter magsäcken passerar maten tunntarmen där dess näring tas upp av kroppens celler i ett nätverk av pyttesmå blodkärl som tillsammans bildar tarmludd. I tunntarmens första del (tolvfingertarmen) sker det dock en fortsatt nerbrytning av maten som är nödvändig för att cellerna ska kunna ta upp den längre fram i tarmen och det är i den nerbrytningen galla och gallblåsan används.
Gallblåsan sitter långt ner och något bakom kroppens lever. Dess främsta funktion är att fungera som en depå för galla som produceras av levern (en av leverns många funktioner). Gallan transporteras från gallblåsan via gallgångarna till tolvfingertarmen där den tillsammans med enzymer från bukspottkörteln bryter ner näringen till sina slutgiltiga beståndsdelar som cellerna kan ta upp. Levern kan även producera galla direkt till tolvfingertarmen vilket är anledningen till att gallblåsan inte är nödvändig för att överleva.
Illustration av gallblåsan tillsammans med närliggande organ
De flesta ämnen som vi får i oss är redan i en eller annan form nerbrutna när de når tunntarmen efter att ha passerat magsäcken, men inte fett. Fett går inte att tugga sönder och kan inte heller frätas upp särskilt effektivt då det löses i vatten som en stor del av matsäcken består av. Gallans funktion är därför att lösa upp fettet från ett mer eller mindre obehandlat stadium (ungefär som diskmedel) för att enzymet lipas (producerat av bukspottkörteln) som också finns i tolvfingertarmen lättare ska kunna bryta ner fettets beståndsdelar till cellerna.
Cellerna transporterar sedan ut fettet, som numera är små fettsyror ut i kroppen där det fyller en mängd olika funktioner. Bland annat för att skapa hormoner, ta upp fettlösliga vitaminer och som cellernas mest effektiva form av förbränning.
Galla är en vätska som består av syror, vatten, salter och hormoner. Gallan som lagras i gallblåsan är betydligt mer koncentrerad (ungefär fem gånger högre) än den levern producerar, en koncentration som framför allt sker genom absorberande av vatten. Den höga koncentrationen leder till att salterna som finns i gallan kan klumpa ihop sig och bilda små kristaller. Så länge gallan fortfarande tar sig ner i tolvfingertarmen gör det här ingenting, men ibland kan klumparna bli så pass stora att de fastnar i gallgångarna vilket kan göra väldigt ont. Det vanligaste om det här händer är att man opererar bort gallblåsan men kopplar samman dess gallgång med levern. Gallblåsan opereras även bort vid gallcancer då det riskerar att sprida sig till levern.
Läs mer om gallsten och problem med gallan hos 1177.se.
Med en fungerande gallblåsa kan kroppen leverera galla i mängder som är bättre anpassade efter den mängd fett som kroppen tar in. Det i sin tur gör kroppen bättre på att bryta ner fett, särskilt när det kommer i stora mängder. Levern producerar dock så pass mycket mer galla än vad gallblåsan kan förvara (upp till en liter/dag vs. ett par centiliter i förvaringsutrymme) att även om koncentrationen på gallan är betydligt högre (fem gånger), så kan man fortfarande leva utan en gallblåsa utan större problem. Men det finns en viss skillnad i hur tillgängliga fettsyrorna blir för cellerna, som gallblåsan är ansvarig för.