Hinduisk kosmologi och vedaskrifterna

Denna artikel är tillägnad hinduismen och den kosmologi som ofta förknippas med hinduismen, hinduisk kosmologi. För att förstå den hinduiska kosmologin behöver man även förstå grunderna i hur hinduismen ser på skapelsen, vi börjar där.

Skapelsen enligt hinduismen

Enligt en av hinduismens skapelsemyter flyter guden Vishnu (beskyddaren) omkring på vattnet i uroceanen (det vi kallar universum). Han ligger på ryggen på en jätteorm som heter Ananda. Ur Vishnus navel växer sedan en lotusblomma fram, i blomman sitter Brahma (skaparen). Brahma kliver sedan ur sin blomma och klyver sig själv i två delar, en kvinnlig och en manlig. Sedan omfamnar dessa två halvor varandra, och deras förening utgör den skapelsekraft som skapar människorna och alla andra levande varelser.

Ingenting fanns före skapelsen

Enligt myten kan man inte säga att det fanns någonting innan skapelsen, utan att den snarare går i cykler. När ett universum inte är fullt av liv är universum en stor urocean fylld av vatten.

Allting går i cykler

Denna skapelsemyt är tätt förknippad med myten om världens undergång, vilken säger att universum enbart existerar en dag i Brahmas liv. Uträknat i år skulle enligt vissa en Brahmadag motsvara strax över fyra miljarder år (du kan läsa mer om hinduisk kosmologi längre ned på sidan). När dagen sedan är slut kommer Brahmas natt, vilken är lika lång som Brahmas dag. Under natten förstörs universum av Shiva (förstöraren och återfödaren). Det enda som existerar under Brahmas natt är kaos och vatten. Det hela sker när Brahma sover, men man kan ändå säga att han är en slags kausualistisk deltagare - han vet ju vad som kommer att hända. Men sedan är det ju Shiva som förstör allt. Anledningen till att Shiva kallas för återfödaren är för att man anser att det är nödvändigt att allting förstörs, annars uppstår inget nytt liv.

Hinduisk kosmologi

Enligt hinduisk kosmologi existerar universum på ett cykliskt sätt i symbios med guden Brahmas liv. Brahma har en livstid om ungefär 100 Brahma-år, ett Brahma-år varar ca. 3 110 miljarder år (vanliga). När Brahmas liv tar slut går även universum under, för att sedan börja om från början i och med att Brahma övergår till en ny inkarnation. Man räknar med att hälften av Brahmas liv, ungefär 15 520 miljarder år, har gått sedan nuvarande universums början. Under Brahmas långa liv inträffar även en mängd andra cykler. Vid slutet av varje Brahma-dag, ungefär 4,32 miljarder år, förtärs materian i universum av en väldig eld. Därefter vilar Brahma en natt av samma längd, under vilken universum ligger öde, för att sedan återuppstå när Brahma vaknar.

Nedbrytning av en Brahma-dag

En Brahma-dag kallas för en kalpa. En kalpa består i sin tur av 14 manvantara-generationer. Varje manvantara-generation består av 71 divya-yugas (chaturyugas), och varje divya-yuga delas slutligen in i fyra yugas:
Sat yuga: 1 728 000 år
Treta yuga: 1 296 000 år
Dwapara yuga: 864 000 år
Kali yuga: 432 000 år

Enligt utförda beräkningar har man kommit fram till att vi befinner oss ca. 5 100 år (±20 år) in i en kali yuga-period.

De mystiska och mäktiga vedaskrifterna

När man talar om hinduisk kosmologi och mysticism är det svårt att inte halka in på de mystiska vedaskrifterna, vilka räknas som hinduismens äldsta skrifter/boksamling. De tidigaste delarna tros härstamma från 1000-1500 f.Kr. Veda är sanskrit och betyder vetande eller kunskap.

Vem skrev vedaskrifterna?

Man tror att det inte var människor i sig som skrev vedaskrifterna, utan att de har blivit förda vidare genom mun till mun-metoden sedan urminnes tider. Den allmänna uppfattningen är att hymnerna antingen lärdes ut, eller att de uppenbarade sig själv för den tidens visa män. Skrifterna blev dock nedskrivna av Vyasa Krishna Dwaipayana, ungefär kring 1000-1500 f.Kr, men under tidens gång har de kommit att bli redigerade. De versioner som finns tillgängliga idag dateras till ungefär vår tideräknings början.

Vedaskrifternas olika delar

Vedaskrifterna är uppdelade i fyra delar: Rigveda, Samaveda, Yajurveda och Atharvaveda.

Rigveda

Rigveda betyder versernas, eller hymnernas veda. Rigveda är den äldsta av de fyra böckerna, och räknas också ofta som den mest betydelsefulla. I rigveda prisas och anropas gudarna, naturkrafterna och naturföreteelserna. Rigveda beskriver även i detalj de sociala, religiösa, politiska och ekonomiska företeelserna under den rigvediska civilisationen.

Samaveda

Samaveda betyder sångernas veda. Samaveda är egentligen utdrag ur rigveda och utgör ungefär en sjättedel av den, 75 av samavedas hymner har dock annat ursprung. Hymnerna är sammanställda och ordnade för att sjungas vid somaoffret, soma är en rituell dryck som framställs genom saften från soma-plantan som mixas med bland annat mjölk.

Yajurveda

Yajurveda betyder offerformlernas veda. Yajurveda förekommer i två versioner, den vita och den svarta yajurvedan. Det stora syftet med yajurveda är att lära människan hur kroppens hälsa är beroende av sinnet, hur man kommer i balans mellan kropp, tanke och känsla.

Atharvaveda

Atharvaveda kallas en mytisk prästfamiljs veda. Atharva var en legendarisk vedisk vis man (präst) som tillsammans med Angiras, en annan vis man skrev ner atharvaveda. Atharvavedas huvudsyfte är besvärjelser, men beskriver även det vediska samhället.