Hur fungerar egentligen en tjock-TV?
De gamla tjock-TV-apparaterna skiljer sig en del i funktionaliteten jämfört med de nya platta TV-apparaterna vi använder idag, fast å andra sidan är de väldigt fiffigt uppbyggda! Ni kanske känner igen den gamla benämningen CRT, som man brukade använda till de äldre tjocka datorskärmarna, CRT står för "Cathode-Ray Tube", och är en sak som ursprungligen hör till tjock-TV:n. På svenska kallas CRT för "katodstrålerör".
Kort historik om CRT (katodstrålerör)
Det var faktiskt så tidigt som 1897 som katodstråleröret uppfanns, av den tyske fysikern Karl Ferdinand Braun. Men det var inte förrän under 1930-talet som tekniken blev vanlig och TV-apparater började slå sig in i det gemene mans hem.
Tjock-TV:ns funktion
En tjock-TV är ju ganska djup, och detta måste den vara på grund av tekniken bakom katodstrålerör. Bakom själva bildskärmen i en TV finns ett relativt stort trattformat vakuum-rör, vilket innebär att det har en smal ände och en bred ände, den breda änden slutar i bildskärmens kanter. I den smala änden av detta vakuum-rör sitter en "elektronkanon" (katod, minus)), som skjuter en ström med elektroner mot bildskärmen. Denna elektromström fångas sedan upp av bildskärmens insida, som fungerar som anod (plus). Elektroner styrs även mot olika träffpunkter på bildskärmen med hjälp av elektriska-/magnetiska fält.
Ett lager av fosfor ligger bakom färgern
För att bilden som visas skall vara i färg finns det även ett fosforlager på bildskärmsytan. När fosfor träffas av laddade partiklar lyser det upp, och olika slags fosfor lyser upp i olika färger. Men för att visa en färgbild behövs bara tre färger; röd, grön och blå (RGB).
Det är alltså denna elektronström som genom enorm precision träffar fosforskiktet på exakt rätt ställen, som skapar den rörliga färgbild vi kan se på tjock-TV:ns bildskärm.
Uppbyggnaden av en tjock-TV med dess katodstrålerör
Kommentarer