Darwins teori om evolutionen

Darwins forskning kring finkarnas näbbar

Innan Charles Darwin identifierade de 13 olika avarterna av finkar på Galapagos-öarna trodde man att det bara fanns en huvudart av fågeln. Darwin antog att fåglarna på Galapagos-öarna kom från Sydamerika's kust, och olika grupper av fåglar valde att bosätta sig på olika öar. Sedan genom att de olika öarna hade varierande miljöer fick fåglarna olika förutsättningar för att klara sig. Darwin menade att näbbarna på de fåglar som hade långa näbbar lämpade sig för att äta frön eller insekter där de var tvugna att komma åt längre in, t.ex frön från kaktusar. Detta medan näbbarna på de fåglar som hade kortare näbbar mer lämpade sig för att äta frön eller insekter direkt från marken. Detta förklarade han således genom sin teori om arternas uppkomst.

Darwins teori - Om arternas uppkomst

Darwin baserade sina teorier genom att observera olika arters förutsättningar och störningar i de miljöer de levde i. Darwin menade att arter ofta hade en hög fertilitet, att de får fler avkommer än antalet individer som överlever till vuxet liv - och på så sätt höll sig oftast beståndet också på en ganska stadig nivå hela tiden. Samtidigt fanns det också ofta ont om mat, vilket gjorde att arterna fick kämpa för att överleva. Genom att arternas förutsättningar var olika för olika miljöer fick de lära sig att överleva på olika vis, i de miljöer de levde i.

Hur arterna sedan kunde utvecklas och evolveras förklarade han genom att de individer som var minst lämpade för de miljöer de föddes i hade sämre förutsättningar att överleva, och således också att para- och föröka sig. Vilket i sig då innebar att de individer som hade rätt förutsättningar för att överleva lämnade efter sig sina förmågor i arv till kommande individer. Vilket sedan inledde en kedja som sakta fortsatte genom genaration till generation, till den graden att man märkbart kunde se skillnader och skilja olika avarter från varandra - samt även från huvudarten.

Charles Darwin

Märkbar evolution, Björkmätaren

När det gäller björkmätaren kan man verkligen se hur Darwins teorier kan anpassas till verkligheten. Innan England blev industrialiserat fanns det nästan bara ljusa björkmätare. Och genom att deras färg var så väl anpassad till de miljöer de levde i kunde de lätt gömma sig i trädbarken från alla hungriga fåglar. Visst föddes det även en liten andel mörka björkmätare, men eftersom de inte var lika väl anpassade som de ljusa björkmätarna efter den miljön de levde i överlevde de aldrig, utan blev snabbt uppätna av de hungriga fåglarna. Men i och med att England blev industrialiserat och föroreningar spreds i luften och till träden, som antog en mörkare färg, banades en ny väg för den mörka björkmätaren.

Allteftersom träden gradvis blev mörkare blev det lättare för den mörka björkmätaren att gömma sig från rovdjur, vilket också innebar att det blev svårare för den ljusa björkmätaren att gömma sig. Och på grund av den förändringen av miljön ökade livslängden hos de mörka björkmätarna samtidigt som den minskade hos de ljusa. Och under en överskådlig tid har man kunnat sett den förändring i fördelning som detta orsakat, antalet ljusa björkmätare har sjunkit drastiskt samtidigt som antalet mörka björkmätare ökat kraftigt. Fjärilarna har anpassat sig efter den miljö de har utsatts för.