Den ryske vetenskapsmannen Ivan Pavlov föddes 1849 i Ryazan. Ivan var son till stadens präst, och förberedde sig även själv inför prästyrket. Men 1870 sadlade han plötsligt om, och började intressera sig för vetenskapen, han riktade in sig på mekanismerna som ligger bakom däggdjurens matsmältningssystem. Det var även med detta som begreppet "Pavlovs hundar" myntades, han utförde de mest berömda av sina experiment på just sina hundar. Genom de experiment han utförde lade han även grunden för så kallad "klassisk betingning", och även behaviorismen - där han var en av pionjärerna. Ivan Pavlov erhöll även Nobelpriset 1904 för sina insatser i fysiologi och medicin, genom sin förklaring över hur nerverna styr bukspottkörteln.
De berömda experimenten som Pavlov utförde, och som senare skulle komma att kallas "Pavlovs hundar", rörde främst salivbildningen i deras munnar. Pavlov noterade att varje gång han serverade sina hundar mat så utsöndrade dem mängder med saliv, han kallade detta för obetingad reflex. Det handlade om stimuli, och maten blev då ett obetingat stimuli, som påverkade hundarna att utsöndra saliv i samband med maten. Experimentet som Pavlov sedan utförde var att några sekunder innan han gav hundarna mat, så utsatte han dem för en ton, från exempelvis en klocka eller en stämgaffel, och upprepade detta inför varje måltid. Till slut krävdes det inte mer än bara tonen som Pavlov framförde, för att hundarna skulle börja utsöndra saliv. Slutsatsen som Pavlov kom fram till kallade han för betingad reflex. Det han kunde avgöra genom att se på den obetingade- och den betingade reflexen var att de olika reflexerna har olika ursprung. Den obetingade reflexen följer med arten i dess evolution, medan den betingade reflexen skapas genom artens erfarenheter. Således skapades även uttrycket "Pavlovs hundar", och används idag som ett sätt att förklara hur någon direkt reagerar på en särskild situation som denne har blivit utsatt för förut, istället för att kritiskt tänka efter.
Om man vänder på steken och kollar på mänskligheten kan man väldigt ofta se exempel på betingade reflexer, eller klassisk betingning som det heter. Ett av de vanligaste tillfällena är när en person har blivit illamående och kräkts i samband med en måltid, ofta blir just den specifika maten som personen åt vid det tillfället förknippat med illamående även i framtiden, även om maten i sig inte var det som skapade de ursprungliga kräkningarna och illamåendet. Man ser även klassisk betingning i media och i reklam. En viss låt, eller ett visst typsnitt, används sammankopplat med ett varumärke. När man sedan hör låten eller ser typsnittet, det behöver inte vara logotypen, kopplar man direkt ihop det med varumärket. Detta är en slags betingad reflex skapad genom erfarenheter, i det här fallet reklampauserna på tv eller liknande. Men det kanske vanligaste exemplet på klassisk betingning är nog ändå när man byter ringsignal på sin mobil, efterhand så lär man sig att förknippa ringsignalen med att det är någon som vill prata med en.
De experiment som Pavlov utförde på 1800-talet har numer utvecklats och visat sig kunna vara användbara vid exempelvis behandling av fobier, och speciellt då miljöförknippade fobier som t.ex höjdskräck och torgskräck. Kortfattat får personen med fobin lära sig en teknik för att slappna av sina muskler. Successivt utsätts sedan personen för sin fobi, och ska genom att använda tekniken för att slappna av sina muskler försöka hämma de ångestkänslor som fobin skapar. Gradvis under förloppet kan man se förbättringar av personens fobi, och ofta blir personen helt botad - genom att utnyttja klassisk betingning.
Skrivet av Stefan Johansson
Texten publicerades 2017-02-25
Kommentarer
Jag har uppdaterat artikeln med publiceringsdatum nu.
Med vänlig hälsning,
Stefan