Gener och ärftlighet

Den första mänskliga nyfikenheten angående ärftlighet kan man spåra tillbaka till en släkttavla över hästavel i Mesopotamien, för 5000 år sedan. Och redan flera hundra år före kristus menade Hippokrates (460 - 357 f.Kr) att arvsmassa från föräldrarna påverkade hur deras barn skulle se ut. Man kunde bl.a påvisa att blåögda föräldrar har en benägenhet att få blåögda barn.

Den första sammanhängande evolutionsteorin

Den första sammanhängande evolutionsteorin tänktes dock ut väldigt sent, jämfört med Mesopotamien och Hippokrates, av Jean-Baptiste de Lamarck (1744 - 1829). Lamarck påstådde att organismernas förvärvade egenskaper ärvdes av avkomman. Det som Lamarck byggde sina påståenden på var hur förändringarna i miljö och vanor gick samspelt med organismernas uppbyggnad, och därav utvecklingen av nya arter. Lamarck fick dock mycket kritik för sina idéer. På den tiden var det kyrkan som satte alla regler, och enligt kyrkan var det gud som skapade varje djurart. Och i samband med att miljön sedan ändrades lade sig återigen gud i och ersatte utdöda djurarter med nya.

Charles Darwin gör entré

Några decennier senare, inspirerad av Lamarck's ursprungliga teorier, formade Charles Darwin (1809 - 1882) sin evolutionsteori. Den har kommit att kallas grunden för den moderna genetiken. Tillsammans med Alfred Russel Wallace (1823 - 1913) arbetade Darwin fram stommen av de teorier som senare publicerades 1859 av Darwin i boken Om arternas uppkomst. Även fast boken gav upphov till ett starkt uppsving och ett allmänt intresse för evolutionsteorier hade många ändå svårt att acceptera det naturliga urvalet. Kanske var det därför Darwin väntade ända tills 1871 innan han publicerade sina mest radikala teorier, att människan härstammade från apor - i boken Människans härledning och könsurvalet. Publiceringen och påståendet skapade rabalder, inte minst hos kyrkan, och Darwin fick fortsatt utstå mycket hård kritik.

Den moderna evolutionsbiologin föds

En till som även han var inspirerad av Lamarck's ursprungliga teorier var Gregor Mendel (1822 - 1884). Det som inspirerade Mendel var idéerna om miljöns påverkan. Mendel experimenterade med växter, han hoppades på att genom odla olika växter sida vid sida kunna överföra egenskaper mellan de olika växterna. Men så blev inte fallet, vad han dock upptäckte var att egenskaperna styrdes av den specifika artens egenskaper. Det var på så sätt han formulerade lagarna för ärftlighet. Fast det var inte förrän på 1900-talet, efter Mendels död, som detta skedde. Man reproducerade Mendels experiment och kombinerade dessa med Darwins läror, och kunde således lägga grunden till den moderna evolutionsbiologin.

DNA-molekylens struktur börjar kartläggas

Under 1950-talet bedrevs på ett flertalet ställen forskning om DNA-molekylens struktur. Och i februari 1953 kom en artikel som genererade stora skriverier, den handlade om upptäckten av DNA-molekylens uppbyggnad. Bakom upptäckten låg James D. Watson (1928 - lever än) och Francis Crick (1916 - 2004). Det som Watson och Crick hade gjort var att komma på teorin om den dubbla DNA-spiralen. Och kunde således förklara hur DNA:t vid celldelning kunde reproduceras med bibehållen struktur.

Arv och miljö

En persons arvsmassa, eller genom/genotyp för att säga det i tekniska termer, är varje individs ärftliga information kodad i DNA. DNA:t formar sedan så kallade fenotyper. Med fenotyp menar man det yttre utseendet, som t.ex en persons ögonfärg eller kroppslängd. Fenotyper påverkas både av genotyper och miljön. Hur fenotyperna påverkas av genotyperna kan man se i det exempel som Hippokrates tog upp, det att blåögda föräldrar har en benägenhet att få blåögda barn. En slags påverkan av miljön kan man se på undersökningar av meddellängden hos de män som mönstrar i Sverige, sedan 1950-talet har medellängden stigit med cirka tio centimeter.

Sedan är det ju så att både miljön och arvsmassan alltid påverkar vilka egenskaper en individ utvecklar. Både yttre och inre egenskaper. Det finns ett mått för ärftlighet, som kan uttryckas med en siffra mellan 0 och 1. Den högsta ärftligheten som man funnit är 0,97, vilket gäller för fingeravtryck hos enäggstvillingar. Vilket man skulle kunna tolka att det betyder att oavsett "mängden" arvsmassa spelar alltid någonting annat in till minst 3 %.